söndag 19 februari 2012

Vi har bara varandra


Vi har baaaara varaaaaandra, Vi har baaaara varaaaaandra, Vi har baaaara varaaaaandra, Vi har baaaara varaaaaandra. Bra låt den där. Mm-mm. Väldigt bra faktiskt. Den ska jag fixa till min iPod. Ja det ska jag. Ackorden. Ackorden skulle man kunna ta ut. Ja. En cover på den kanske. Eller. Jo det ska jag. Inte. Tänk om han kunde ha koncentrerat sig på att göra mer musik som den i stället för att prata en massa mambojambo om själar och världsalltet och det undermedvetna som genom världsalltet kopplar samman dig och mig och bildar harmoni. Lät ganska bra det där. Vi hade kanske haft trevligt. Snackat skit tillsammans. Ha! Jag och Tomas di leva. Vilken duo. Lindblomste. Hur smakar det? Jaha så smakar det. Konstigt. Tack för den målande beskrivningen. Herre Gud. Hur smakade maten? Åh den var fantastisk. Jag är ju så förtjust i smaken konstigt så den var utsökt. Konstigt. Ska det vara en beskrivning på hur något smakar. Jo tack, allt var jättebra förutom efterrätten där det smakade lite mycket konstigt. Smaken av konstigt tog liksom över. Ha! Den ska jag börja använda.  Eller det kan jag ju intala mig själv att jag kommer att göra. Pråjst. Proust. Prosst. Hur uttalar man det egentligen? Konstigt namn det där. Tycker man som svensk. Åh vad svensk man är. Han har ett väldigt exotiskt efternamn den där Marcel. Ett exotiskt förnamn också om man nu tycker Frankrike är exotiskt.  För visst är det väl franskt? Allöööörrr. Bonschor. Qell ööööhr ett ill? Hur stavar man det? Q-u-e-l-l h-o-u-r eller var det h-e-u-r? Varför spelar det för roll? Franska. Snacka om att slösa bort tid som jag kunde använt till annat. Kollat på tv. Åh, slutar vi nu? Nehepp. Inte än. Nej! Är det femtiofemtontjugotjogiooooofemtreeeetiotrettiofemFURTIO minuter kvar? Åh. Eller vi slutar väl två? Bra huvudräkning Sophia. Starkt. Tio minuter. Det klarar vi av. Med lite tur. Skärp dig nu! Åh rosa skulle vara snyggt här! Sådärja. Då var den bilden klar också. Tänk om man kunde få betyg i lektionsklotter. Som telefonklotter fast under lektioner. Jag skulle ha ett solkart…. IG. Sju minuter. Var det där ett tuggummi? Usch vad äckligt! Någon annans slem och äckel på mina fingrar! Måste. Tvätta. Händerna. JA! Nu slutar vi! Hej och hå! Till toaletten!

söndag 5 februari 2012

Brinnande giraffer och målande galenskap

”Jag förstår verkligen den här. Jag ser och känner kärnan i denna bit modern konstskatt.  Ser ni hur Dalí genom att tända eld på giraffen i bakgrunden får oss att dra våra blickar dit och inte till de groteska men ända attraktiva kvinnorna som är både större och i längre fram i bilden. Förstår ni hans tankesätt? Det är inte alltid det vi ser som tydligast som är det viktiga. Det är inte alltid den hela bilden som ger oss hela sanningen. Den brinnande giraffen är ett tydligt och klassiskt exempel på detta. Njut nu av detta fantastiska bidrag till konsthistorien. Njut av galenskapen som bultandes innanför Dalís panna skapade det här”. 

Jag nickade instämmande mot vår bildlärare som den senaste halvtimmen med stor entusiasm gått igenom några utav modernismens stora konstnärer och deras största verk.  Självklart fattade jag ingenting om vad hon menade med att ”den brinnande giraffen får oss att dra våra blickar mot det viktiga i bilden” eller att det var ”galenskapen” som skapat den fantastiska tavla vi nyss sett på en overhead-maskin.  Men oavsett hur mycket jag förstod av det något pretentiösa predikandet så var konsten oerhört bra. Dalí, Magritte, Miró, Picasso, GAN och Warhol och så vidare. Konst som jag inte alls skulle ha något emot att hänga upp på vägen. Den enda som har något emot det är min plånbok.  Jag gillar det, men förstår det inte alltid. Eller, om jag ska vara ärlig, jag förstår det inte alls. Att jag inte förstår kanske har att göra med min ålder och/eller min brist på sådan erfarenhet och kunskap som gör att jag kan placera modernismen i ett vidare sammanhang.

Oavsett om man förstår modernismen eller inte spelar det ingen roll. Jag tycker om vad jag ser och det är det viktiga. Nästa gång jag går på moderna museet kommer jag inte att tynga mig själv genom att försöka förstå det budskap som konstnären vill förmedla. Jag kommer bara titta på konsten och tycka om den som den är. Oavsett budskap.


Salvador Dalí - The Burning Giraffe (1937)
Bild tagen från www.google.se