Mohsin Hamid. En smart man... ja kanske till och med en väldigt smart man. Att skriva en bok på ett så annorlunda sätt som han har vågat göra. Det fångar mig och vägrar att släppa taget. Det lär finnas ett påstående som säger att om inte boken fångat läsaren efter ungefär 25 sidor, ja då finns det förmodligen ingen chans att den kommer göra det senare heller. Men att en bok fångar mig efter en sida? Det är ingenting som händer varje dag, det kan jag lova. Det är hans sätt att skriva boken. Han utmanar läsaren att koncentrera sig för att följa med och för att få med alla detaljer som han döljer i sin text. Han ger läsaren ingen konkret bild av miljön och personerna i den mening att han sätter ut ett adjektiv och ett substantiv och bildar en mening. Ett exempel är en mening på sidan 6: "Varsågod, även om ni inte kommer att ha lika stor glädje lika stor glädje av den sporadiska brisen, som när den äntligen blåser, gör dessa heta eftermiddagar mer angenäma". Han förklarar inte bara att det är skönt när det blåser, som förmodligen många andra författare hade skrivit, utan han beskriver ett klimat, färger och känsla. Jag kan känna det varma klimatet, se öknens färger och uppleva en stämning som inte inte riktigt går att beskriva. Kortfattat är boken lovande, en intressant historia som än så länge efter 25 sidor bara har börjat.
Peace.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar